Intro: | | | | | | | Dom tog mig till en plats där inget växte Till plats där bara skuggorna i dammet hade tid Dom tog mig till en sal ett solblekt sjukhus Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås Dom ledde mej förbi rader av starka sängar Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden De skriver ditt namn just när regnet träffar fönstren Och en ond vind skakar träden tamburin shakers av döda löv Repeat chords: Och dom tog mig till en smutsig strand Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa Och förvandla evig skog till skvallerpress Och dom pekar mot en fond giftgula moln Oranga lampor tysta silos jetplans ångspår bengrå torn Dom viskar i mitt öra "Ser du framtiden ser du hur inget växer inget lever men ingen dör?" När man äntligen kan se alla mekanismer där bakom så blir man aldrig rädd mer När man äntligen kan se alla kejsare står nakna Så vänder allt igen allt vänder om igen | | | | | x 3 Jag vaknar i en sal på ett skuggigt sjukhus står en kvinna vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors Rynkfri ringlös målad tung och febervarm repeat chords: Och vi lurar ditt porslin små ilskna utslag är en släng av allergi främst mot min samtid och min tro Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort liksom testar Vem du var det har jag glömt för längesen När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar Så blir man aldrig rädd mer När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna Så vänder allt igen Allt vänder om igen | | | | | | | | | | | | Jag går ensam in i ljuset | | | | | | | | | | | Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset Vicky.T.W

Du même artiste

Avtryck

Avtryck

Duett

Duett

Utan Dina Andetag

Utan Dina Andetag

Frank

Frank

Din Enda Vän

Din Enda Vän

Önskar Att Någon

Önskar Att Någon

Bianca

Bianca

Celsius

Celsius

Taxmannen

Taxmannen

Krossa Allt

Krossa Allt

Couverture du livre Ultra intelligence

À propos de la chanson

La chanson évoque un voyage vers un endroit désolé, presque irréel, où la vie semble absente. Les images d'un hôpital sombre, de portes lourdes et de lits d'hôpital témoignent d'une atmosphère pesante, teintée de mélancolie. Le protagoniste traverse des paysages désolés, où le désespoir et la nostalgie se mêlent, entre des souvenirs de surfeurs perdus et des paysages pollués par l'indifférence. Il aborde des thèmes comme la désillusion et la recherche de sens dans un monde où l’on réalise que les apparences sont trompeuses. La transformation de l'environnement naturel en un espace banal et dégradé symbolise un malaise face à la société contemporaine. À la fin, il y a une quête de lumière, un désir d’embrasser un nouvel éclairage sur l’existence, malgré la solitude apparente.