Intro: | | | | | | verse 1 Först när regnen kom och högervinden ven Tog jag ett tåg från Stockholm vida världen via Flen Med den vagaste av planer och inget nytt att komma med Och det fanns inget att egentligen fly från bara inget mer att ge Instrumental | | | x2 verse 2 Först när regnet kom förstod jag något var fel Det var en stilla skakning under gatorna långt ner Det var den vagaste förvarning varken mindre eller mer och det fanns inget att egentligen fly från det fanns ingen tid att be Instrumental| | | Och en vidöppen väg rullar ut framför oss i en ödelagd stad där ateister bär kors jag säger till dig det var tur att du kom jag har skyhöga krav och det här är lagom men det är inget för mig Instrumental | | | | | Am| verse 3 Först när våren kom med solidaritet längtar jag hem till Stockholm förstod jag vidden av mitt svek Och med den lamaste av ursäkter varken samtal eller brev Så fanns det inget att egentligen säga det bara blev som det blev Instrumental | | | Och en vidöppen väg rullar ut framför oss i en ödelagd stad där ateister bär kors jag säger till dig det var tur att du kom jag har skyhöga krav och det här är lagom men det är inget för mig Instrumental | | | | | | | | | | | | Outro Det blev en ensam lång väg hem Det blev en ensam lång väg hem Det blev en ensam lång väg hem | | | Det blev en ensam lång väg hem Det blev en ensam lång väg hem Det blev en ensam lång väg hem | | |

Du même artiste

Noll

Noll

Insekter

Insekter

Tennsoldater

Tennsoldater

Beredd På Allt

Beredd På Allt

Din Enda Vän

Din Enda Vän

Minimalen

Minimalen

Generation Ex

Generation Ex

Rosor Palmblad

Rosor Palmblad

Isis Bast

Isis Bast

Reste encore

Reste encore

Couverture du livre Ultra intelligence

À propos de la chanson

La chanson évoque un voyage introspectif, symbolisé par un train qui part de Stockholm, le protagoniste cherchant des réponses et se confrontant à son propre désespoir. Au fil de son trajet, il réalise qu'il n'y a rien de concret à fuir, juste une nécessité de comprendre et d'accepter son passé, y compris ses regrets. La description d'une ville dévastée, où même ceux qui ne croient pas trouvent des symboles de foi, souligne une quête désespérée de sens et de rédemption. Le contexte de cette œuvre semble refléter une période de bouleversement personnel et social, où la nostalgie d'un retour aux racines et à la solidarité émerge face à un monde en crise. Le passage des saisons, de la pluie à l'espoir du printemps, met en lumière l'évolution des émotions et des réflexions du narrateur.